Lite om oss...
Vårt kattintresse har funnits sedan barnsben. Jag, Veronika, är uppväxt med huskatter. Jag har inte varit utan katt sedan 5-års åldern bortsett från en kortare period. I dag vid 35 år, så skulle jag inte kunna vara utan katt. Att jag blev med Cornish Rex, var en ren slump. Jag hade tänkt att ta en katt från ett djurhem, men innan jag hann med det, så fick jag förfrågan om att ta hand om en omplaceringskatt från Racer Donnans uppfödning. Jag hade hälsat på dem tidigare, då stamnamns innehavarna är mina vänner, och då tyckt mycket om deras speciella, lockiga och sociala kissar. Katten i fråga var en blå hona vid namn: Racer Donnans Adina. En mycket vacker, storväxt kisse som inte släppte vem som helst inpå sig. Men hon hade sökt sig till mig vid ett tidigare besök, därav ville vi pröva. Jag minns än idag Ingelas velande inför omplaceringen, då Dina var hennes myskisse nummer 1 och att hon inte släppte vem som helst in på livet. Samtidigt så såg hon att Dina inte trivdes på grund av att hon blev retad av de andra katterna.
Det tog inte särskilt lång stund för Dina att finna sig till ro hos mig och min dåvarande sambo. Detta var en omplacering som ingen av oss ångrade. Dina var mig så kär och hon öppnade sig mer och mer för alla andra som hon träffade genom åren, ju äldre hon blev, även om hon alltid var matte-katt i första hand. Det var kul att se. Efter ungefär ett år så bestämde jag mig för att skaffa en kompis till henne. Efter mycket om och men, så kom Tjorven in i våra liv. I början var han mest en plåga enligt Dina, men efter hand, så lärde de sig att komma överens. De blev aldrig riktigt tajta med varandra, men de accepterade varandras närvaro...så länge matte "tillhörde" Dina i första hand
Tyvärr så visade det sig att Dina hade fått ljuvertumörer. De växte tack och lov långsamt, men jag kände att jag ville försöka att introducera en katt till, så att Tjorven inte skulle behöva vara ensam när dagen kom, då Dina inte skulle orka längre. År 2009 så kom Pixie in i våra liv. Dina tyckte som väntat, att hon var pest. Vi tordes aldrig lämna dem ensamma alla tre. Tjorven accepterade sin dotter direkt och de lekte tillsammans nästan på en gång. Men Dina och Pixie kom inte överränns. De tolererade varandra på avstånd, men inte mycket mer. Så, ungefär ett år efter att Pixie virvlade in i vår familj, så talade Dina om att nu fick det räcka. Tumörerna växte snabbare och snabbare, tills jag en dag tog mitt livs svåraste beslut, och lät henne somna in här hemma.  Tjorven fick säga adjö, sedan begravdes hon bredvid den kisse, som alltid hade varit snäll mot henne och gått emellan när andra hade gaddat ihop sig mot henne...Vågen´s Elvis Presley.


Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Ulf | Svar 30.06.2010 19.23

haha, kommer ihåg ingelas velande, stackars henne

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

16.04 | 11:10

hej Eventuellt så kan jag vara intresserad utav honan =)
Är ett litet katteri i västerbotten lycksele.
Har en två honor, en ute på foder och en här hemma.
mvh

...
20.02 | 16:53

Låter bra. Hör gärna av dig via mail med lite information om dig själv.

...
20.02 | 16:10

Hej! Jag är också intresserad! Helst en hane.
Mvh Karin

...
15.02 | 21:45

Hej. Färgerna är inte riktigt klara. Men i korta drag så är det 2 maskade, en blå/vit och en brun/svart tabby. Ev. med eller utan smoke. Maila gärna om du vill?

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS